Projektarbete makt (2)

Sen sist:

Har skissat några få självporträtt i mitt häfte. Har jobbat på den här remix-uppgiften som vi fick vilket har tagit en del tid. Valde att försöka kombinera dessa två uppgifter så skapade ett självporträtt där med. Sökte på mitt fullständiga namn på google och skrev ut de 314 första bilderna sex gånger (314x6) och använde dessa till att skapa mitt självporträtt. Det var faktiskt ganska roligt, men vet inte inte riktigt vart det ska leda. Varken hur bra remix-uppgift det egentligen var och inte heller riktigt vad det har att göra med mitt gestaltningsarbete. Men det reder sig förhoppningsvis. 

Tankar just nu för vidare arbete: 

Har kommit på mig själv med att skriva en slags känslo-dagbok av något slag. Känt ett behov av att skriva och uttrycka känslor. Det har inte haft något alls med detta arbete att göra. Tar inte avstamp i det utan grundar sig på andra behov som inte i första hand har med arbetet eller skolan att göra. Funderar på att ta fasta lite i det som kommer fram i texterna. Tänker kring det men sen kommer jag på mig själv med att ha irrat bort från den givna tematiken och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Vill inte skapa en efterkonstruktion av det för att kompensera för bristande förmåga att redan från början förhålla mig till uppgiften.

Känner att jag fastnar nu. Står lite still. Stressad och förvirrad rent allmänt. Känner att jag nu har ett stort behov av en fast plan. Att det inte längre funkar att inte veta och bara se vad som händer. Känner att jag inte har någon självkontroll för att uppbåda den sortens processarbete. För jag tar mig inte för något just nu. Det skulle ju vara mer bilder till denna gång att kika på, men har inget att visa. Möjligen snabba självporträtt men upplever att de inte duger alls. Att det inte blir fint. Laddar upp en video på remix-uppgiften i alla fall. Hoppas den går att titta på. 

Skriver här ett gäng anteckningar. Kanske leder det någon vart. Några delar som talar starkt till mig men som inte blottar mig allt för mycket. 

17/3 

"När är det passande att höra av sig?" 

"Det som är för sårbart att visa för världen." 

"Är min operfektion perfekt nog?" 

"Vad är problemet med att förstå att mitt namn är så pass personligt för mig att det gör ont när du missbrukar det." 

7/4 

"När hjärtat brister i längtan efter honom måste det betyda något." 

16/4 

"Tårar som hulkande tränger fram och strilar nerför kinderna i duschen. Blandar sig med det heta vattnet. Mycket varmare än vanligt. Känslor kommer fram. Tar plats. Som länge varit förtryckta och nergrävda. Ignorerade. En ofrivillig frigörelse. En värme och en kyla. En kropp som gör sig liten och kurar ihop sig under vattnet. Håller hårt om sig själv. Besvikelser. Längtan. Stress. Uppgivenhet. Förväntningar. Prestationskrav. Otillräcklighet. Orimlighet. Förvrängdhet. Osanning. Jag vet det. Men ofrånkomligt." 

"En längtan efter en trygg famn. Ett mod att våga vara såhär sårbar inför hans blick. Att visa en svaghet. En otillräcklighet. Något som kanske inte ens är försvarbart. Något diffust som känslor. Känslor. Känslor. Detta som jag allt för ofta stänger av. Lättare för glädje än sorg. Tacksamhet än otillräcklighet. Jag vågar inte låta honom se mig såhär än. (...)" 

----------------------------------

Känner att jag inte kan göra ett arbete som jag inte har tankar eller idéer för att driva själv. Känner att jag känner mycket just nu. Att det är jobbigt. Måste nog prata med någon om detta, någon vän och diskutera igenom saken och även tänka själv nu. Är inne mycket på det här med relationer. Till andra. Sig själv. Maktbalanser i möten med andra människor. Ser möjlig tid nu denna vecka och kommande att verkligen ta tag i detta arbete och rycka upp mig själv. Känner att detta inlägg blev på gränsen till för personligt och icke-sakligt men tänker att så får det vara. Kan inte låtsas som att det går bra.